Igår intogs Huset Hannu!
Mitt drömhus och Tippans drömtomt. (Det är Tippan som syns som en svart buske till höger) Ja, nu är det inte vi som flyttar in, utan "mina barn". Vilket ju betyder att Tip och jag kan hälsa på nästan så ofta vi har lust.
Lyckan är stor för en mor när det går bra för barnen, till och med större än när det händer något roligt för en själv.
Snart ska vi hälsa på hos "barnen" i Gävle som också fått det så fint i sin första lägenhet tillsammans. Tippan har varit där och tjyvkikat, men hon vägrar berätta om hur hur det ser ut.
Dagens ord: "Bättre ett hus på hälleberget än ett på lösan sand."
Vilket påminner mig om en bok, Andre Dubus III, Ett hus av sand och dimma.
En otroligt bra bok, den har också gått som film på tv.
3 kommentarer:
Men så chockad jag är!!! 2 inlägg och jag märker det först nu!!!
Skyller på turbulensen på mitt jobb.
Ja det var en redig skörd av blåbär du fick.
Huset som dina barn nu har köpt blir säkert jättemysigt med deras egen prägel./elli
Jaaaa, allt är så kul! :D
Du kommer inte vara svårövertalad vad gäller att passa katter och hus nu förmodar jag? ;)
Ja nu är jag en flitig bloggare. Blir så när man går ensam o tänker hela dagarna.
Ja vi ska gärna vakta huset, katterna låser vi in i förrådet och sedan myser vi Tippan o jag.
Eva
Skicka en kommentar