VARDAGSFILOSOFI OCH HÖSTTANKAR

I dagar av för mycket tid till förfogande är det lätt att bli filosofisk.
Jag funderar mycket över vad jag ska göra med resten av mitt liv. Valmöjligheterna har ju minskat betydligt med åren. Till exempel så är ju ungdom och skönhet något som gått över, karriärmöjligheterna är obefintliga, tvåsamhet har jag misslyckats med.
Så kom då lösningen som en skänk från ovan, med förmiddagsTv, förra veckan.


Jag Ska Bli Vis!


"Visdom ger oss en ökad tolerans, minskar vår rädsla för åldrande och död. Visdom gör livet lättare att bära, rikare, mer insikts- och glädjefullt."



Det var Stefan Einhorn, som pratade om sin nya bok Vägar till visdom
och samtidigt löste mina problem.


Jag har varit farligt nära att bli sär (inte kär) men nu skall jag bli Vis. Jag ser mig själv sitta i en gungstol, eller "Poängen" får duga så länge och ge kryptiska svar på märkliga frågor från nära och kära. Ständigt med ett inåtvänt leende på läpparna, vilket ska tolkas som att jag har svar på allt.


Jag har redan börjat träna på Tippan. När hon frågar "ska vi gå ut" så svarar jag med mild röst "ute eller inne Tip, i själen är vi fria att befinna oss var vi vill."

Då stirrar hon på mig och suckar, undras om jag har rätt, när jag tycker att, hon ser ut som om hon tycker att, jag är helt korkad?

För övrigt är det definitivt HÖST, trots alla soliga vackra dagar, som vi ägnat åt att höststäda Täppan. Odlingarna ligger på komposten, äpplena är plockade och vattnet skall stängas av på lördag.

Hösthimmel

Höstdag på Täppan


Höst på Lägdan, från min balkong





Avslutar med att gratulera Elli som fyllt jämna år!



Grattis Elli! Här är min present till dig!
(Den kommer med "sändebud" om några veckor)




Dagens Visdomsord:
Bättre Vis än Vacker (eller tvärtom)

Ps. När texten är stor där den inte ska vara det eller radavstånden är fel, så är det så att hur jag än ändrar, så vill inte programmet ändra sig. Webmaster vem kan det vara fel på?

HERRE PÅ TÄPPAN !

DET ÄR JAG SOM ÄR DAMEN PÅ TÄPPAN !

För övrigt är det Minnenas Dag idag.

Ett år på Lägdan!

På grund av min ofrivilliga ledighet börjar vi äntligen få lite fason på vinteridet. Vi känner till och med igen några av grannarna. Tippan känner i alla fall igen monsterråttisarna! Till och med från soffläge hör hon när de går ut.

Den andra årsdagen är att idag är det 31 år sedan jag anlände till Övertorneå.

Det enda försonande med det är att mina barn föddes där .

Och att två av mina bästa vänner (Birgitta och Ulla) envisas med att bo kvar.

Bara vilda hästar och mycket starka skäl skulle få mig att göra ett besök där igen. Sist var det Daniel o Katjas bröllop och det var ju helt underbart.

Men nog längtar jag till Ulla´s kök och Birgitta´s klokhet, men inte till Övertorneå.

Nåjo, jag ska väl inte förrirra mig in i minnen som som bara gör ont, det finns ju så mycket annat trevligt att tänka på. Skällande hund i bilen till exempel. I nödvärn greppade jag en apotekspåse fylld med jordnötter och salta pinnar och slängde i huvudet på henne OCH hon blev tyst i flera minuter. Jag provade flera gånger med gott resultat, tills jag upptäckte att hela baksätet var fullt av salta pinnar som hon var fullt upptagen med att äta upp.

Tala om att bli belönad!

På Täppan är det fullt jobb med restauration och höstiordningställande.

Trots det planterade vi igår, gullkragar och en klätterväxt som jag inte vet namnet på, skall i alla fall växa upp vid köksfönstret. Allt detta har vi fått av Siv, förra underbara helgen vi var i Valbo. Tack Siv!

I morgon plockar vi mera äpplen till mos, tio burkar hittills.

Dagens kloka ord från min vän Margit 80 år, nyss fyllda!

"Snart är allt ett minne blott"