torsdag 29 januari 2009

Det gör ont


Era barn är inte era barn.
De är söner och döttrar till Livets längtan efter sig själv.
De kommer genom er, men inte ifrån er.
Och fastän de finns hos er, tillhör de er ändå inte.
Ni kan ge dem kärlek men inte era tankar.
Ty de har sina egna tankar.
Ni kan hysa deras kroppar men inte deras själar.
Ty deras själar bor i morgondagens hus som ni inte
kan besöka, inte ens i era drömmar.
Ni kan sträva efter att efterlikna dem, men sök
inte göra dem lika er.

Ty livet vänder inte åter och dröjer inte vid gårdagen.
Ni är de bågar från vilka era barn flyger som
levande pilar.
Bågskytten ser målet på oändlighetens stig
och Han böjer er med all sin kraft för att Hans
pilar skall gå snabbt och långt.
Låt er i glädje böjas i Bågskyttens hand ;
Ty liksom Han älskar pilen som flyger, älskar Han
även den båge som är stadig.
(Profeten)

De har åkt och det gör ont, det gör ont....
Modershjärtat måste tåla mycket men det är alltid fyllt av kärlek.
Ser fram emot en hälsning från Brisbane!

9 kommentarer:

Anonym sa...

Mamma, jag ska inte flytta hit! Jag kommer hem igen :D
Framme i Brisbane nu! Singapore var coolt, nu ar det dags for nya aventyr. Skriver ett blogginlagg nu och sen senare ikvall far du ett mail. PUss puss puss jag alskar dig

Anonym sa...

Pusss

Anonym sa...

Jag vet, den är jätte bra.
Och du, jag älskar boken jag fick av dig. Jag kan inte lägga den ifrån mig! 200 sidor kvar så snart är den klar :) ska försöka läsa ut den ikväll
Puss puss älskar dig

Anonym sa...

Mammi, kan du kopa en surfartroja till mig da? Blink blink ;)

Anonym sa...

Jag saknar INTE torsken och aggsasen, bara sa att du vet ;)

Anonym sa...

Åh, jag förstär hur det känns i hjärtat ditt. Min äldsta drog till Uppsala efter 9:an och jag trodde jag skulle dö. Fast hon kom ju hem till slut och fick sin Stefan och alla barn. Men ändå!!!
Sen åkte mellan dottern till Uppsala efter 9:an och jag grät ännu mera. Trodde att hjärtat skulla slitas ut på mej. Hon kom tillbaka, men ändå!!!
Minstingen flyttade till Västerås men kom gu ske lov tillbaka!!! Fan vad jag grät när hon for.
Varför kan inte ens barn först att dom ska hålla sej nära sin mor???
Kan det bero på dålig uppfostran eller???
Kramisar/elli

Anonym sa...

Mamma, vi har nu varit borta i hela tre veckor! och du har fortfarande inte skrivit blogg! Du kan val nte fortfarande vara ledsen? ;)
Pusss

Katja T H sa...

Hepp! Jobbar imorgon, sen är jag lite ledig - ända fram till måndag. ;)

Katja T H sa...

Du har blivit utmanad! Kolla in min blogg. :)